sista veckan i Dharamsala

Sitter ater igen pa samma internetcafe i Dharamsala. Jag kanner mig lite mallos, for det kanns liksom som att jag inte behover forklara nagonting. Jag behover inte langre forsoka vinna over nagon pa min sida, det ar som att jag antligen accepterat att manniskor alltid komemr att tanka som de vill, och det ar en skon kansla, inte langre hopplos:) For jag blir inte langre paverkad. Jag kan lyssna och forsta, men inte ta at mig av sant som kanns fel i hjartat. For allt har sin forklaring. Precis ALLT.

Idag ar vi klara med den forst, storsta delen av retreatet, men det aterstar en vecka for de som kanner sig manade, och frammforallt redo. For utan att vara redo, lar man inte fa ut ett smack av den sista veckan som bygger pa att transcendera sinnet, att realisera sitt eviga jag. Och det ar jag emr an redo att gora. Jag kan itne vanta. Jag har inget att forlora, bara allt att vinna.

Och som ytterligare ett test pa min acceptans blev det precis stromavbrott:) Haha.. jag kan inte tro att jag inte ens brydde mig , inte ens rorde en min, och sjalvklart kom strommen tillbaka efter nagra minuter.

Men noden har fortfarande sin inverkan pa mig sa nu maste jag rusa till toaletten innan jag kissar pa mig:)

Karlek i massor till alla som vill ta at sig, men allra mest till den som inte vill:)