FRIHET!!!

Hej igen!

Tredje och sista veckan avklarad, men det kanns inte som om jag varit med om nagotning jobbigt, bara nagonting valdigt befriande. Detta ar varken ratt tid eller plats att ga in pa detaljer da det kan feltolkas, sa vid fragor, kontakta mig:) Nu agnas denna blogg at den resterande delen av min resa, som ska tillbringas med min nyfunna hollandksa van, Inge, som inte ar en man utan en kvinna:) Love the name.

Indiska getter ar ocksa nagonting jag fullkomligt kan do for! Deras head-wobbling ar nastan varre an indiernas sjalva. De struttar omkring som sma manniskor pa gatona och far sina knasiga utfall lite har och var. En annan sak jag kommer att sakna nagot otroligt ar KORNA. Aaa, vad jag ar kar i varenda en! Jag hade en ko till att nastan atu upp hela min sko under tiden jag klappade henne pa huvudet. Sneakers smakar salt tror jag. Eller sa kysste hon bara mina fotter i vordnad. Jag tror pa det forstnamnda.

Jag och Inge tanker ta oss vidare till Rajhastan och rida en del, bade hastar och kameler. Har verkligen saknat hastarna i mitt liv sa nu ska jag antligen ta tillvara pa alla tillfallen jag far nar det inte ar sa fruktansvart dyrt. Langtar efter en riktigt lang harlig uteritt.

Sedan bar det vidare soderut mot Goa och Hempi, och efter det Kerala for lite ajurveda och reiki. ( Men mest for maten tror jag:)) Efter det hoppas vi hinna hem Bhagavan Sri Ramana Maharashis Ramanasramam efter allt vi har last och hort om denne upplyste man som levde dar fram till 1950. FOrtfarande lever alla fridfulla apor, hundar, kor, odlor, ormar och alla de mojliga djur kvar i den andliga miljon i hans asramam. Han var en riktig djurvan och det sags att fridfullare apor inte finns att skada i hela Indien. Vore spannande att se, monkey-lover as I am:)

Sen aker hon hem fran Bangalore, sjalv har jag ju min hjemresa fran mumbai, men vi far se, det ar mojligt att jag forlnager lite. Nagra veckor hit eller det, vad gor det om hundra ar:) Och det ar NU det galler. Och jag ar har och jag ar kar, i livet och allt omkring.

sista veckan i Dharamsala

Sitter ater igen pa samma internetcafe i Dharamsala. Jag kanner mig lite mallos, for det kanns liksom som att jag inte behover forklara nagonting. Jag behover inte langre forsoka vinna over nagon pa min sida, det ar som att jag antligen accepterat att manniskor alltid komemr att tanka som de vill, och det ar en skon kansla, inte langre hopplos:) For jag blir inte langre paverkad. Jag kan lyssna och forsta, men inte ta at mig av sant som kanns fel i hjartat. For allt har sin forklaring. Precis ALLT.

Idag ar vi klara med den forst, storsta delen av retreatet, men det aterstar en vecka for de som kanner sig manade, och frammforallt redo. For utan att vara redo, lar man inte fa ut ett smack av den sista veckan som bygger pa att transcendera sinnet, att realisera sitt eviga jag. Och det ar jag emr an redo att gora. Jag kan itne vanta. Jag har inget att forlora, bara allt att vinna.

Och som ytterligare ett test pa min acceptans blev det precis stromavbrott:) Haha.. jag kan inte tro att jag inte ens brydde mig , inte ens rorde en min, och sjalvklart kom strommen tillbaka efter nagra minuter.

Men noden har fortfarande sin inverkan pa mig sa nu maste jag rusa till toaletten innan jag kissar pa mig:)

Karlek i massor till alla som vill ta at sig, men allra mest till den som inte vill:)

Acceptance

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det ar som att forsoka forklara en kansla som inte gar att uppleva savida du inte har upplevt den sjalv. Om du har det, kommer du att forsta. Jag har inte tid att ga in i nagra detaljer just nu, men jag vill bara saga detta:

Acceptance is the sweetest living.

Och det ar inte ett torrt och trakigt satt att leva, for har du forstatt den fulla inneborden av denna fras, ar du lyckligast i varlden, vilket heller egentligen gar att saga eftersom lycka inte ar uppmatbart. Annu har jag inte den fulla inneborden av denna meningen tillrackligt djupt rotad i mig, dvs, jag forstar den intellektuellt, men inte helt och hallet kan jag integrera den i mig sjalv, alltid. Men, Just nu KAN jag, och det ar det ENDA som raknas. For (har kommer annu en klyscha, men den sannaste av de alla) Det enda som existerar ar NU. Tank pa det och du forstar att den lilla tid som egentligen kravs att planera en handling, ar sa oerhort liten i jamforelse med hur mycket tid vi lagger i den planeringen. Att alltid vara nagon annastans i drommarnas varld (vilket du sakert inte vill tro pa, men du befinner dig i 99 procent av din levande tid i drommarnas varld, da du reflekterar over datid eller grubblar over nutid.) ar INTE att leva fullt ut. Det ar vad vi, jag, alla andra gor, jamt och standigt. Hur ofta kommer vi pa oss sjalva med att bara finnas? Vi gor det, emellanat, men kan du fa detta medvetna varandet i allt du gor, vare sig du diskar, tvattar, stadar, jobbar, ritar, malar, gar, ater etc..? Det ar just det jag lar mig, och jag har kommit langt pa valdigt kort tid. Jag alskar mitt liv, mer an nagot, jag alskar mig sjalv, for nu forstar jag.

Och det viktigaste av av allt. Detta skriver jag ENDAST for min lust att skriva av mig. Ta till dig om du vill, lamna det om du vill. Men just nu vill jag bara skrika ut min lycka till hela varlden!:)

Hoppas ni alla mar bra. Det gor jag:)

Pretty crazy

Ok, precis kommen till Indien, och Dehli. Galet galet, men an har jag inte varit ute och vandrat mer an fran min gratistransfer till hotellet dar jag sov oroligt i tva timmar. Mitt flyg var fem timmar for sent och mitt bagage befinner sig just nu nagonstans mellan kopenhamn och Dehli. Med andra ord kan det vara var som helst. Never trust British airways. Och hur de ska lyckas fixa sa att mitt bagage finner sin vag anda till det lilla meditationscentret i Dharamsala dit jag aker redan ikvall blir spannande att se. Men men. Med gott mod tankte jag ta mig en rundtur i naromgivningarna i jakt pa en guidebok och en varmare troja. Det ar kallt i bergen.

HIttills har ingen forsokt lura mig, vilket kanns valdigt skont, och alla Indier jag mott hittills har varit trevliga och hjalpsamma. Dock har jag bara mott man. Var ar kvinnorna?? Jaja. Om ni laser detta, please don't tell mum I lost my luggage, hon oroar sig nog bara annu mer da:) Jag klarar mig allt. Jag har pengar, pass, tandborste, biljetter och klader pa kroppen. Vad mer kan man onska?:)

Men det ar nastan sa att de storre makterna varit emot mig redan fran b;rjan av igar da jag glomde tagbiljetten pa lunds tagstation (dock behovde jag inte betala tva ganger) och sen blev alla mina flyg sena och jag blev av med bagaget. But hey. It takes more to put me in the corner.

Berattar mer nar det hant nagot mer spannande.