sicket pack

Jag packar och jag tror att jag håller på att föda barn på samma gång. Ajajaj... Jag får koncentrera mig på de vita fjälltopparna, de gröna dalarna, de kritvita stränderna, de smutsiga korna och indiskt naanbröd så kanske smärtorna långsamt ebbar ut. Jo. det fungerar.



Imorgon bär det av. Först mot Göteborg där Catrin, Emil, Anna, Vic, filmfestival och ännu ett farväl väntar. Snyft. På lördag bär det av mot Lund och min kära Julia och lite mer snyft och hejsvejs tills nästa gång. Vi ska festa hela natten och jobba hela morgonen dagen därpå och på tisdagen den 3e lyfter jag från dansk mark och landar i Delhi tolv timmar senare. Klockan är då mitt i natten, men jag ligger steget före med transfer till mitt tokbilliga hotell. Transporten till Dharamsala är också ordnad och jag reser tillsammans med självaste kursledaren. Min tajming är utsökt.



Och de ständiga frågorna utan svar sjunker i frekvens för varje gång jag ska lyfta från svensk mark: Har jag allt? Vet jag allt? Är det SÄKERT att jag inte glömt något? Har jag laddare till den och den apparaten? Har jag mina linser? Är jag tillräckligt varmt klädd? Har jag för MYCKET grejer med mig? etc etc...



För svaren på dessa frågor är nämligen alltid desamma: Hur skulle du kunna ha ALLT? Det är inte bortre sibirien du ska till. Hur Sklle du kunna veta ALLT om stället du ska till? Är inte det lite av charmen med att resa någonstans du aldrig varit förr. Att lära sig stället utifrån dina egna sinnen och inte utifrån vad någon annan redan skrivit. Och än en gång, Ja, förmodligen har du glömt något, men jag upprepar :" Det är inte bortre sibirien du ska till". Och dör din mobil, tja, so? Du reste knappast iväg för att stanna hemma. Okej, linserna blir det lite knepigare med, men som tur är har du bara -1 i synfel. Det är NÄSTAN så att det går att köra bil utan. Och sist men inte minst. Självklart har du för mycket i väskan, men det finns alltid behövande på vägen som inte tackar nej till ett par för varma byxor. Och med det sista argumentet i åtanke plockar jag bort det senast islängda paret jeans. (Jeans.. I 40 graders värme? I don't think so).



Okej. Det här med att packa kan ta mig en hel dag och lite till. Så det är bäst att jag går en promenad tills det blir sådär panikartat som så hör till en långresa. Förutom att jag inte tror att paniken kommer att infinna sig denna gång. I'm way too cool today. Way too cool. Sådär pyjamascool och allt får bli lite som det vill. Fast nu får jag ta och krypa i något lite mer attraktivt än en pyjamas. För man känner sig som man ser ut. Och jag är less på att känna mig som grå mjukisbyxa och sladdrig t-shirt. Way too cool. Pimpinett är tanken idag. Sista dagen på ett tag som pimpinett snorkfröken.