Välkommen

Yes, I know. Jag vet, jag vet. Min påhittighet skulle kunna härstamma från en guldfisk bosatt i en vas. Såsom min förra guldfisk Kenny Starfighter var. Dess namn ytterligare ett bevis på min bristande påhittighet. Eller mina två katter som båda fick heta Pelle för att den senare som VAR namngiven Julia från början, inte visade sig vara en Julia uten mer... tja, en Pelle. What else, Romeo? Eller Hampus 1 och Hampus 2. Mina hamstrar. Till och med namnet är taget från djurarten. Hopplöst fall. Jag alltså.

Och med detta vill jag inleda min blogg, BrunettBellas blogg. BrunettBella för att det är mitt dolda jag. Jag är en naiv BrunettBella innerst inne, och ibland ytterst ute, men det skyltar jag med så lite det går. Men här går det bra, för det kanske till och med går hem. Kanske. Om inte får jag väl byta namn till TystaTore, eller bara helt enkelt Isabelle, som faktiskt är mitt riktiga namn. Ja faktiskt. Hi, nice to meet you. Och ja, jag är en sån som flikar in engelska meningar när jag pratar. Yes, jag är en korthårig, liten brunettbella med Victoria Silvstedt-syndrom. The thing is, I'm so bloody international bara. (Oh shut up.)

Jag ska till Indien, och om ni alla kan försöka skaka av er bilden av en jätteliten brunhårig Victoria så ska jag berätta lite om vad jag ska göra där. Och detta blir mycket lite, för jag hör redan era fördomar fälla ut sina rötter och börja gro i ert medvetande, så vi tar det lite pö om pö. Babysteps.

Ända sedan jag planerade att lämna metropolen Skövde, lagomlandet Sverige och t.o.m. kontinenten Europa för första gången för att "äventyra i Sydostasien" (ja ni vet, magsjuka, tuktuks, fiskarbyxor, yoga, Singha, guesthouses med fläkt istället för AC och allt det där andra som gör det så himla äventyrligt) har jag velat åka till Indien. And please, just stop. Ja jag har sett Darjeeling Limited. So don't even go there. Så. Jag ska till Indien och jag ska, hang on, meditera. Nää! Get out of here! Det har väl aldrig i världshistorien hänt att någon åkt till Indien för att meditera?:P Och innan jag blir alldeles för cynisk över mina falska övertygelser att alla människor som läser denna blogg är just cyniska, hejdar jag mig och säger. JAG SKA ÄNTLIGEN LÄRA MIG KONSTEN ATT MEDITERA! Visst, det kan tyckas onödigt att åka många långa mil för att lära sig sitta tyst och stilla och koncentrera sig på att inte tänka. Fördummande skulle många till och med säga. För vad är människan utan sina virriga och krokiga, rätlinjiga, ibland alldeles för rätlinjiga, tankebanor? En människa utan kontrollbehov skulle jag vilja säga. Jag tror, utan att själv ha gett mig in i meditationens ypprymmande tillstånd, att det är något som alla behöver lära sig. Vare sig man åker till Indien eller bara lär sig att stilla sig utan intryck var man än är. För mig är Indien det självklara alternativet då jag är en riktig kombomänniska. Jag älskar att kombinera nytta med nöje. No pain no gain ungefär. Förutom att det inte är smärtsamt att lära överhuvudtaget, hittade bara inget bättre uttryck.

Och därmed är första bloggetappen bella-mediterar avklarad. Nästa gång kanske jag till och med vet vad jag pratar om.

Det var ett sant nöje att få lära känna mig genom dig. Tack, och på återseende.