Cello Pakistan

Kom tillbaka till Jaisalmer fran var kameltur for fyra timmar sen och en laaang dusch, lassi och lite mer onodig shopping senare sitter vi och tar det lugnt pa ett interntcafe i det gamla fortet. Jaisalmer ar val inte favoritstallet, men kamelturen var fantastisk. Sanddyner nara Pakistanska gransen, sova under bar himmel med stjarnorna som tak, svettiga, skumpiga dagsturer och nybakt brod, indiska mat och chai vid varje stopp. Bara jag, Inge, Baba och Aladdin plus kamelerna forstas. Min kamel kunde inte sluta fisa men han bar mig hela vagen utan klagomal. Otroligt vanlig, men en aning stolt. Nagra vanskapspussar var det inte tal om. Jo just det, glomde nastan den allra viktigaste medlemmen i vart sallskap, Pete, var skabbiga, lustiga hund som foljde oss genom hela oknen anda tills vi var tillbaka, tre dagar senare. Det var minsann en gammal sjal. Men han paminde anda lite om Santas little helper fran Simpsons. Han sov hos mig pa natterna. Det var nastintill omojligt att vacka honom da det var dags att byta stallning nar sanden blev for hard mot hoften. Mycket hangiven o0ch sallskaplig hund. Ett tag diskuterade vi t.o.m. att satta honom i karantan och ta med honom hem, goda honom med riktig hundmat och bara ta hand om honom. Men, vi maste vara realistiska ocksa.

Imorgon far vi till Udaipur och lite mer uteritt men denna gangen till hast (om bara stackars rumpor haller!) och edan nedat mumbai och Goa. Vi far se om vi hinner med Kerala. Tiden flyger i detta land.